pura vida

Började med att vi vaknade tidigare än Gud själv. Avnjöt en sista rejäl frulle och förberedde oss mentalt inför vad som komma skall. 

Kl 06.00 stod en del av crewet redo för att ta oss till en stad 2 timmar bort med bil. 

Jag och Julia fattade ju redan att denna vandringen kommer spåra. Det går liksom ingen nöd när vi väl får skrattanfall. 

Oavsett vi mötte upp resten av crewet. Vår guide ramiro, vår kock Juan (juansito), hästpojkarna Nelson och Jon. 

Vandringen gick bra till en början. Oändligt med vackra vyer och inga som helst problem med andningen. 

Dock började det spöregna och hagla sista timmen innan vi nådde vårt basecamp 1. 

Väl framme på plats lagom slitna tog vi en liten nap. Sen hade vi fest i vårt tält. 

Vi fick för oss att leta upp guidens "rum". Vi krafsade på hans dörr och mjauade? Sen låste vi in honom. 

Vi fortsatte "festen" bland kocken och hästpojkarna hahaha. Alltså med fest menar vi musik och blinkande ficklampor. Tror hela campingen hörde oss. 

Måste ge väldigt mycket cred till vår kock som lagade fantastiska 3 rätters middag varje dag! 

Tillslut kom guiden och vi låtsades såklart som ingenting?

Slutade upp med att vi berättade spökhistorier. Om våldnader uppe i bergen som kallas för condenado?

Jag själv kallade dom för kanadensare. 

Halv panikslagna la vi oss i vårt tält livrädd för att bli kissnödig. Toaletten låg ett par 100 m bort så det var liksom ingen option att ta sig dit. 

Såklart blev jag kissnödig som aldrig förr och vägrade lämna tält rädd för att se dessa jäkla våldnader. Så ja. Det som jag berättar nu är sant. 

Jag var nära att ta en plastpåse och kissa i tältet. Julia hann precis att avföra min ide och föreslog att vi bara hoppade ut och kissade precis utanför tältet. Sagt och gjort. 

Sen låg vi vakna halva natten då vi trodde att någon försökte ta sig in i tältet.